Biografen och påskägg!

Efter dagens långa dag med 12 timmars arbete kom Mette med en överraskning. Vi skulle till biografen! För mig är det en grej som gör att jag blir som sju år igen. Självklart skulle man ha coca cola till och godis, ja, det bjöd Mette också på. Ett gigantiskt påskägg! Vilken kväll. Jag har ont i magen. Om det beror på den konstanta rörelsen från ägget till munnen eller filmens innehåll är svårt att veta. Vi bestämde att vi skulle se thrillern Edge of Darkness, och det var ju bra, för det är på tiden att jag ger Mel Gibson en chans. Och i de nästan två timmarna filmen varade nådde vi, eller jag kanske, få hjärtklappning, skrikit halsen torr och sedan skrattat över den pinsamma situation det ledde till. Bitit på naglarna, druckit cola, och nästan dött av skräck igen. Ännu mer cola, och så blev man nödig då det var en halvtimme kvar av filmen. Men det dåliga med biograf är att man kan liksom inte sätta filmen på paus utan att förarga de övriga i salongen.

Men hur blev det så med han den där Mr Gibson: Jo, han är väl okej då. Håber du er tilfreds men min ikke-eksisterende begejstring for skuespilleren, min kære Mette. Jeg skal prøve at se det du ser i ham, men ja, det kan nok tage et stykke tid. Men det var en god film, og tak for alt! Jeg er meget glad for dig!

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
Din käpp och stav de tröstar mig.
Ps 23:4