RSS

Home sweet home!

Plötsligt är jag hemma igen. Det är härligt att komma bort från storstans mullret, men det bästa är nog att ha skog och åkrar runt huset istället för nyfikna trottoar-människor som alltid ser in i min stora lägenhet.

Tanken var egentligen inte att komma hem mitt i hösten. Men jag inser ju att det blir aldrig som man tänkt sig, men det är också helt fint. För det gör att man gör mycket fler impuls-grejer. Och det är rackarns skoj! Det hela började för 39 timmar sedan, då jag bokade sista minuten flygbiljetter hem. Sedan avlöste det ena, det andra. Packning, städa rummet, tvätta kläder, laga mat, gå på café med kusin Ulrika, skrämma livet ur en främling på gatan då jag av misstag gick rätt in i honom. Sist på eftermiddagen kom Niels på besök. Jättetrevligt Det blev lite senare än vad jag trott, för vipps var klockan 4 på natten och dags för ta tåget till Helsingör för min del. Stackars Niels som vid det laget skulle ta tåget hem till Aaborg och sedan ha föreläsningar hela dagen.

För- och eftermiddagen tillbringade jag i skåneland, där jag agerade glo-besökare på syster och svågers arbete. Jag prövade också mina dolda talanger som cheerleader, men ännu inget genombrott i sikte..

Hurra för att det finns flyg!!! Snacka om att det bara är slöseri med tid att ta tåg eller buss då man ska ända upp till Norrland. Det är också enorm frihet att bara vara hemma så länge man har lust och när jag vill tillbaka till Århus, bokar jag bara flyget dagen före, eller varför inte, samma dag som man flyger. Helt och hållet smart! Man slipper tänka så långt i förväg, vilket också minskar risken för att planen hinner ändras.

Nu har jag gäspat tre gånger den sista minuten och sängen har aldrig sett så inbjudande som nu. God natt folkens!

I frid kan jag lägga mig ner och sova, ty du, HERRE, låter mig bo i trygghet.
Psalm 4:9

Ingen Afrika-resa =(

Så har även denna dag gått till ända. Jag har faktiskt haft fullt upp idag! Helt otroligt faktiskt. Först en tur på jobbet för att ha en allvarlig snack med chefen, som skulle gått jättebra om han bara kunde lyssna till mina goda idéer. Men det tvivlar jag på, då han plötsligt tagit semester utan att berätta det för mig. Vidare fortsattes kursen mot det "store torv", där min läkare håller hus under strikta kontorstider. Och som vanligt då jag är hos läkaren nu för tiden, så fick man inte särskilt goda nyheter. Min marathon långa tur fortsatte sedan till biblioteket och sist till mataffären. Men vid det laget hade jag hunnit glömma vad det var jag skulle köpa in. Ännu en gång står man som ett levande frågetecken med minimal aktivitet i det som kallas hjärnan. Jag tror jag har förtidsdemens.

Idag blev det också bestämt, tråkigt nog, att jag inte kan åka till Tanzania som jag hade tänkt göra om en månad. Bara på grund av att jag en kväll för länge sen hade en jacka som åkte in i mitt cykelhjul. Tips: Cykla aldrig med några lösa grejer fladdrandes, samtidigt som du pratar i telefonen. Eller sluta cykla för den delen, det är livsfarligt, som allt annat. Btw så ser jag inget slut på min tid med betongarm.

Kvällen tillbringades hos Frank i hans lyxlägenhet. Det är så härligt att man bara kan slänga sig i en av hans soffor, bli bjuden på allt vad onyttigheter är, lyssna på Stuart Townend och sedan bara snacka en hel kväll. Den stora bonusen är att han bara bor fem minuter bort. Det vill säga, man slipper många av de eländiga branta backarna som för övrigt finns överallt i Århus..

Spelkväll

Ibland är det faktiskt lite pinsamt då en kille är bättre på att laga mat än en själv. Det fick jag uppleva idag då Frank kom på besök. Han kunde en massa tips o tricks, som han så lärde mig. Så nu är det lite roligare att göra mat. Men jag är fortfarande the queen of the desserts! Där har ingen en chans. =)

Efter den utsökta middagen, där kycklingen gav salmonella om vi hade ätit den, gick vi till Lisbeth och hade spelkväll. Hennes (och två andras) lägenhet påminner om lägenheterna i "Friends". En stor grund till det är att det finns ett bordsfotbolls -tjosan mitt i vardagsrummet, precis som Joey o Chandler hade. Och rackarns skoj var det när Brian och jag vann alla matcher, där motståndaren var en smula dålig förlorare!

Nu somnar jag snart..


Bakslag!

Så kom äntligen dagen då min kära högerarm skulle magnet-röntgas. Det är ju en lång historia i sig. Eftersom jag ränner lika ofta på sjukhuset som en heltidsanställd visste jag att det skulle bli väntetid. Att den så var 1,5 timme trodde jag inte, men Gunnar Elstad underhöll mig med 50 sidor av "Grundlæggende sjælesorg". För övrigt en mycket bra bok som jag rekommenderar. När jag så kom in fick jag lägga mig till rätta i en farligt behaglig säng-fotölj och placera armen i en märklig makapär. Själva röntgningen tog 20 minuter och det kändes som gipset fick en massage. Mycket märkligt. Det sterila vita maskinen kunde dock inte uppehålla min uppmärksamhet så länge, så efter fem minuter föll jag i sömn..

Det är alltid lite spänning när man sedan får höra dommen av en röntgen. Den värsta delen är vägen från väntsalen till det rum man får besked om vad som skett. För där går man med läkaren och man vet att den andre vet svaret, men istället för att säga det snackar hon en massa strunt. Men dagens besked var inte roligt. De hade nämligen inte märkt förrän nu att båtbenet i handen var brutet och inte hade börjat läka ännu. Så därför fick jag ett nytt gips som ska vara på i fem veckor. Ja tack! Som om det inte hade varit nog med att jag redan har haft gips i fem veckor, men ja, varför inte fem veckor till!! Att det nu tar ännu längre tid innan jag får arbeta igen, är inte särskilt skoj, men nu äventyrar det också min Afrika resa =(

Men tack att Frank bor i byn! Efter denna eftermiddag blir man irriterad över att man är irriterad på allt och alla, utan egentlig särskild grund. Ordet är grinig. Men så åker man till Frank som bjuder på läsk, chips, godis, en god samtal och några Friends avsnitt. Så nu är det bra igen. Nästan.

Helg med lite sömn

Vilken helg! Återigen vilken helg! Nordjylland har mycket mer att erbjuda än vad jag trodde. För en stund hade jag bestämt att flytta till Aalborg och bo där resten av mitt liv. De vänligaste och öppna människorna, de stora vidderna på landet och den lilla "Storskoven" - allt var bara helt fantastiskt! Och tänka sig, de hade faktiskt en hel del skog, så man kände sig precis som hemma!! Åh, vad jag längtar ut på landet. Bort från storstan med dess avgaser, och dess stressiga tempo och cyklister som inte flyttar på sig när man kommer.

Helgen stora nöje, att åka upp till Aalborg, ingick i Mette's och min avskedsvecka. Mette åker nämligen hem till Norge nästa vecka, och då bestämde vi att vi skulle göra massa impuls grejer denna sista vecka som vi aldrig fått gjort i vardagen. Som att åka upp till Aalborg och hälsa på Søren och Niels! Där bjöds det på underhållning som heter kvalité. Allt från skogsvandring till spelkväll och hygge hos ett äldre par som är de vänligaste människorna. Gårdagens stora händelse upplevdes på en pizzeria där vi både fick se försök till frieri varefter Mette's och min framtid i nordjylland blev planerade i minsta detalj. Hel komiskt.

Nästa impuls-grej Mette och jag gjorde på vår avskedsvecka var att ikväll gå på bio. Mette hade vunnit 250 kr för en bioupplevelse och när biljetterna var betalda hade vi 180 kr över till godis, läsk och popcorn. Då det var första gången vi går på bio i Danmark så skulle det självklart vara stil på det. Med över en och en halv liter läsk, tre stora godis påsar och 5,6 liter popcorn satte vi oss i salongens bästa stolar och såg "The Proposal" - en kanonfilm! När sedan eftertexterna började rulla hade vi själva svårt att komma upp ur de små stolarna, men nog fick vi märka, när allting var uppätet, att magen tillslut kan säga nej till onyttigheter. Det trodde jag inte jag skulle få uppleva, men känner ni inte igen det där att man egentligen inte har lust till godis, men man äter det ändå bara för att det ligger mitt framför ögonen och säger "eat me now"?

Dilemma med stort D!

Så var det fredag igen. Trots att jag är "ledig" går det rätt fort ibland. När man är sjukskriven så ska man ju försöka resa runt lite grann, och det gör jag. Förra veckan åkte jag med Mette till Norge ett par dagar. Och om en och en halv timme ska Mette och jag ta tåget till Aalborg! Tur att Mette också är "ledig" nu för tiden. Men vad händer egentligen i Aalborg? Ingenting skulle jag säga, som har så mycket fördomar om norra Jylland. Men det är det kända (ja, kända och kända är ju en definitionsfråga) syskonparet Søren och Niels som vi ska hälsa på. Dom var i Århus förra helgen, så då är det vår tur nu..

Men det är inte så att jag hellre vill vara sjukskriven istället för att arbeta. Absolut inte! Men när jag ändå inte kan göra något åt handleden, så ska man ju göra det bästa utav situationen.

Sen står jag inför ett stort dilemma som jag inte har någon aning hur jag ska kunna besluta mig för. Det är nämligen jul och nyår. Jag tycker inte om att planera så långt i förväg, men det är man nästan illa tvungen nu när de på jobbet säger att jag måste arbeta jul eller nyår. Förutom det så har jag fått erbjudandet att ge en konsert på nyårsafton här i Danmark. Det är ett helt fantastiskt erbjudande, som är enormt svårt att säga nej till. Men sen är det bara det att man gärna också vill vara med på Fridhems nyårsläger.. Puh, kan inte någon annan ta ens beslut för en gångs skull..??

Ett steg fram och två steg tillbaka

Söndagar är fantastiska!! Helger också. Men nu är ju alla dagar som helg för mig när man är sjukskriven, men söndagar är det bara något speciellt med.

Helgen har varit fylld med massa spännande saker. Fredagkväll började med två-rätters hos Frank, och som sedan slutade med att jag fick en inneboende gäst i form av kusin Ulrika hela helgen lång. Det har varit väldans roligt. Under lördagen slog jag nog rekord i antal besökta butiker och timmar nere på stan. Tänk att jag alltså klarade lite mer än två timmar av provhytter, kassaköer, folk som alltid ställer sig i min färdriktning och dessutom, på skrikande mage.

Lördagkvällen bjöd på underhållning. Först skulle Ruth, Ulrika och jag hitta på något i byn. Antingen skulle det förtäras en glass eller så något annat gott på ett café. Efter ett långt diskuterande fram och tillbaka med både deras fördelar och nackdelar, bestämde vi att det skulle bli café. Men inte nog med det, vi skulle ju hitta ett först. Eftersom ingen hade varit direkt på ett café i Århus förr, så skulle vi först hitta ett, men när vi kommit till det första, hade de så höga priser att vi hellre ville hitta ett annat. Och så fortsatte det café efter café... Efter vi vandrat centrum runt och lagomt nerkylda, satt vi inne i ett mysigt café med både kaffekopp, fantastiskt god chokladkaka och härlig bakrundsmusik. Inte nog med det, så fick jag också möjligheten att se andra halvlek mellan Danmark-Portugal i VM-kvalet. Det var underhållning. Men efter vad jag hört måste Sveriges match varit ännu mer nervpirrande.

... btw, gipsfri blev jag bara några få dagar. Osis. Jag blev tvungen att gå till farbror doktorn i fredags för att handen gjorde för ont då jag försökte använda den. Så då fick jag gips på igen och ska förhoppningsvis nästa vecka på magnetröntgen.. Trist att fortfarande gå sjukskriven. Men det gör att jag kanske nästa helg reser runt lite i DK och hälsar på ett par vänner =) Och det är ju roligt.

LMH har ransonering

Så var helgen över och några dagar passerat. Men eftersom jag de senasre dagarna varit utan för internet-räckvidd så blir det lite bloggning i efterhand. Rackarns vad helgen på LMH gic snabbt! Även om det började på lördagen, åkte vi dit på fredag kväll och var tillsammans med några av årets elever. Skoj att få möjlighet att föra vidare visdomsord till de nya eleverna. =)

LMH har ju många olika traditioner. En inofficiell av dem är att det ska göras lite hyss med de nya eleverna, för det hände ju med oss den gång vi inte ens hade lärt oss hitta runt på skolan. Så det blev ordentligt utfört detta år. Oj, vad fantastiskt skoj det var!

En annan av LMH's traditioner är att det alltid (!) är god och lite halv lyxig mat. Det är sant, för det har de fortfarande. Men det har blivit ransonering med det "goda". Om söndagen brukade det som regel vara (bl.a.) chips till huvudrätten och glass till dessert. Och jag som tycker chips smakar helt okej, hade ju längtat att få äta chips som mat, men tänk då besvikelsen när man inser att dom inte har det längre. Till dessert blev det bara jordgubbsgröt, och den smakar faktiskt helt okej, men bara om man har ovispad grädde till, men neeej.. det stod bara en lunken lättmjölk. Tur jag gick på lmh förra året! Då var det ordentlig mat!

Jag var till läkaren idag! Tadaa! Nu har det gått tre veckor och gipset skulle äntligen av. Men kära nån vilken märklig känsla det var att märka att handledens alla muskler hade försvunnit. Den var helt slapp. Ingen rörelseförmåga. Liksom helt förlamad. Dessutom helt blå, fortfarande! Men det är egentligen en tråkig nyhet, för det gör att jag är fortsatt sjukskriven och har fortfarande innegångsförbud på arbetet den här veckan också. =(