Sissel Kyrkjebø!

Jag säger bara Sissel Kyrkjebø! Igen, Sissel Kyrkjebø! Vilken fantastisk sångröst, utstrålning, ja, hon bara glänste under fredagens konsert i Umeå. Det var med nöd och näppe vi hann ta plats till 2,5 timme fylld av ljuv musik. Först var flyget från skåne-land försenat och sen tog det tid innan vi hittade parkeringsplats, och när vi till slut klampar in mot våra sittplatser, är dom upptagna. Men tur brorsan är med för han löste problemet utan större svårigheter. Men allt större eller mindre besvär var helt klart värt mödan, då Sissel graciöst skred fram på scenen i sin otroligt fina svarta klänning, och började sjunga. För övrigt var den första klänningen betydligt finare än den andra. Det förvånade mig, hur lätt hon får det att se ut som. När 'vanliga' människor försöker komma upp på de riktigt höga tonerna, tycker man nästan synd om dom, för det ser ut som att nästan gör ont i halsen. Men Sissel, hon står där och ler genom sista refrängen av O, Helga natt. Och jag, jo... jag ryste.

Lite tråkigt att The Real Group skulle stå för 'humorinslagen'. Tänk bara hur fint det hade låtit om dom hade fått sjunga en lite mer ballad-aktig-sång. Till exempel "Det lyser i stille grender" som de sjunger på deras julskiva. Det bästa är nog trots allt att gå på en konsert med bara The Real Group, för dom är alldeles för duktiga för att vara i skuggan av Sissel. Det blir nästa konsert!

Nästföljande dagar tillbringades hos gästvänliga Burmans. Tusen tack för husrum, mat och allt däremellan! Ni är guld värd!