Den sunda linjen

Så var det dags att, igen, ta tag i nutidens form av rörelser - vad man med vardagssvensk kallar motion. Ja, tänk vad härligt det är att flåsa sig svimfärdig, låta kroppen producera sin egen parfym i form av svett, som by the way är långt ifrån DKNY doft. Känslan efteråt är utmattning, trötthet, styva lemmar, tanketröghet m.m. Mmmm! Och det märkligaste av allt - det är meningen att man ska älska det! No way, I'am gonna do it! Men Mette menar hårdnackat att det är bra, så då kan det vara att man ska ge det en chans. Så vi cyklar i uppförsbackar, spelar badminton i blåsväder, krocket i högt gräs och sist men inte minst tennis i Århus industri/mysko kvarter. Det var det enda stället som hade en bra utrymme och inte så många glasrutor man kunde slå sönder. Det hade faktiskt varit skoj att hålla på, så länge man slipper efteråt-känslan. But the good, comes with the bad.

Tanken var att vi skulle ändra våra vanor. Jag såg ingen grund till det. Det är ju härligt att äta gottigott och njuta sina få sovmornar man har. Men efter vi har varit ute och haft hög puls samtliga fyra timmar så slänger vi oss på sängen, sätter på filmen The Patriot, och i famnen har vi var sin popcorn skål och godis-snöre påse. Mums fillibabba.

Som ordspråket säger: Det är svårt att lära en gammal hund att sitta. Hm.. ja, det får vi se om det stämmer..

Men jag, jag skall skåda efter HERREN,
jag skall hoppas på min frälsnings Gud.
Min Gud skall höra mig.
Gläd dig inte över mig, du min fiende.
Om jag har fallit, skall jag resa mig igen.
Om jag sitter i mörkret, är HERREN mitt ljus.
Mika 7:7-8