Ingen Afrika-resa =(

Så har även denna dag gått till ända. Jag har faktiskt haft fullt upp idag! Helt otroligt faktiskt. Först en tur på jobbet för att ha en allvarlig snack med chefen, som skulle gått jättebra om han bara kunde lyssna till mina goda idéer. Men det tvivlar jag på, då han plötsligt tagit semester utan att berätta det för mig. Vidare fortsattes kursen mot det "store torv", där min läkare håller hus under strikta kontorstider. Och som vanligt då jag är hos läkaren nu för tiden, så fick man inte särskilt goda nyheter. Min marathon långa tur fortsatte sedan till biblioteket och sist till mataffären. Men vid det laget hade jag hunnit glömma vad det var jag skulle köpa in. Ännu en gång står man som ett levande frågetecken med minimal aktivitet i det som kallas hjärnan. Jag tror jag har förtidsdemens.

Idag blev det också bestämt, tråkigt nog, att jag inte kan åka till Tanzania som jag hade tänkt göra om en månad. Bara på grund av att jag en kväll för länge sen hade en jacka som åkte in i mitt cykelhjul. Tips: Cykla aldrig med några lösa grejer fladdrandes, samtidigt som du pratar i telefonen. Eller sluta cykla för den delen, det är livsfarligt, som allt annat. Btw så ser jag inget slut på min tid med betongarm.

Kvällen tillbringades hos Frank i hans lyxlägenhet. Det är så härligt att man bara kan slänga sig i en av hans soffor, bli bjuden på allt vad onyttigheter är, lyssna på Stuart Townend och sedan bara snacka en hel kväll. Den stora bonusen är att han bara bor fem minuter bort. Det vill säga, man slipper många av de eländiga branta backarna som för övrigt finns överallt i Århus..

Spelkväll

Ibland är det faktiskt lite pinsamt då en kille är bättre på att laga mat än en själv. Det fick jag uppleva idag då Frank kom på besök. Han kunde en massa tips o tricks, som han så lärde mig. Så nu är det lite roligare att göra mat. Men jag är fortfarande the queen of the desserts! Där har ingen en chans. =)

Efter den utsökta middagen, där kycklingen gav salmonella om vi hade ätit den, gick vi till Lisbeth och hade spelkväll. Hennes (och två andras) lägenhet påminner om lägenheterna i "Friends". En stor grund till det är att det finns ett bordsfotbolls -tjosan mitt i vardagsrummet, precis som Joey o Chandler hade. Och rackarns skoj var det när Brian och jag vann alla matcher, där motståndaren var en smula dålig förlorare!

Nu somnar jag snart..

Bakslag!

Så kom äntligen dagen då min kära högerarm skulle magnet-röntgas. Det är ju en lång historia i sig. Eftersom jag ränner lika ofta på sjukhuset som en heltidsanställd visste jag att det skulle bli väntetid. Att den så var 1,5 timme trodde jag inte, men Gunnar Elstad underhöll mig med 50 sidor av "Grundlæggende sjælesorg". För övrigt en mycket bra bok som jag rekommenderar. När jag så kom in fick jag lägga mig till rätta i en farligt behaglig säng-fotölj och placera armen i en märklig makapär. Själva röntgningen tog 20 minuter och det kändes som gipset fick en massage. Mycket märkligt. Det sterila vita maskinen kunde dock inte uppehålla min uppmärksamhet så länge, så efter fem minuter föll jag i sömn..

Det är alltid lite spänning när man sedan får höra dommen av en röntgen. Den värsta delen är vägen från väntsalen till det rum man får besked om vad som skett. För där går man med läkaren och man vet att den andre vet svaret, men istället för att säga det snackar hon en massa strunt. Men dagens besked var inte roligt. De hade nämligen inte märkt förrän nu att båtbenet i handen var brutet och inte hade börjat läka ännu. Så därför fick jag ett nytt gips som ska vara på i fem veckor. Ja tack! Som om det inte hade varit nog med att jag redan har haft gips i fem veckor, men ja, varför inte fem veckor till!! Att det nu tar ännu längre tid innan jag får arbeta igen, är inte särskilt skoj, men nu äventyrar det också min Afrika resa =(

Men tack att Frank bor i byn! Efter denna eftermiddag blir man irriterad över att man är irriterad på allt och alla, utan egentlig särskild grund. Ordet är grinig. Men så åker man till Frank som bjuder på läsk, chips, godis, en god samtal och några Friends avsnitt. Så nu är det bra igen. Nästan.

Helg med lite sömn

Vilken helg! Återigen vilken helg! Nordjylland har mycket mer att erbjuda än vad jag trodde. För en stund hade jag bestämt att flytta till Aalborg och bo där resten av mitt liv. De vänligaste och öppna människorna, de stora vidderna på landet och den lilla "Storskoven" - allt var bara helt fantastiskt! Och tänka sig, de hade faktiskt en hel del skog, så man kände sig precis som hemma!! Åh, vad jag längtar ut på landet. Bort från storstan med dess avgaser, och dess stressiga tempo och cyklister som inte flyttar på sig när man kommer.

Helgen stora nöje, att åka upp till Aalborg, ingick i Mette's och min avskedsvecka. Mette åker nämligen hem till Norge nästa vecka, och då bestämde vi att vi skulle göra massa impuls grejer denna sista vecka som vi aldrig fått gjort i vardagen. Som att åka upp till Aalborg och hälsa på Søren och Niels! Där bjöds det på underhållning som heter kvalité. Allt från skogsvandring till spelkväll och hygge hos ett äldre par som är de vänligaste människorna. Gårdagens stora händelse upplevdes på en pizzeria där vi både fick se försök till frieri varefter Mette's och min framtid i nordjylland blev planerade i minsta detalj. Hel komiskt.

Nästa impuls-grej Mette och jag gjorde på vår avskedsvecka var att ikväll gå på bio. Mette hade vunnit 250 kr för en bioupplevelse och när biljetterna var betalda hade vi 180 kr över till godis, läsk och popcorn. Då det var första gången vi går på bio i Danmark så skulle det självklart vara stil på det. Med över en och en halv liter läsk, tre stora godis påsar och 5,6 liter popcorn satte vi oss i salongens bästa stolar och såg "The Proposal" - en kanonfilm! När sedan eftertexterna började rulla hade vi själva svårt att komma upp ur de små stolarna, men nog fick vi märka, när allting var uppätet, att magen tillslut kan säga nej till onyttigheter. Det trodde jag inte jag skulle få uppleva, men känner ni inte igen det där att man egentligen inte har lust till godis, men man äter det ändå bara för att det ligger mitt framför ögonen och säger "eat me now"?

Dilemma med stort D!

Så var det fredag igen. Trots att jag är "ledig" går det rätt fort ibland. När man är sjukskriven så ska man ju försöka resa runt lite grann, och det gör jag. Förra veckan åkte jag med Mette till Norge ett par dagar. Och om en och en halv timme ska Mette och jag ta tåget till Aalborg! Tur att Mette också är "ledig" nu för tiden. Men vad händer egentligen i Aalborg? Ingenting skulle jag säga, som har så mycket fördomar om norra Jylland. Men det är det kända (ja, kända och kända är ju en definitionsfråga) syskonparet Søren och Niels som vi ska hälsa på. Dom var i Århus förra helgen, så då är det vår tur nu..

Men det är inte så att jag hellre vill vara sjukskriven istället för att arbeta. Absolut inte! Men när jag ändå inte kan göra något åt handleden, så ska man ju göra det bästa utav situationen.

Sen står jag inför ett stort dilemma som jag inte har någon aning hur jag ska kunna besluta mig för. Det är nämligen jul och nyår. Jag tycker inte om att planera så långt i förväg, men det är man nästan illa tvungen nu när de på jobbet säger att jag måste arbeta jul eller nyår. Förutom det så har jag fått erbjudandet att ge en konsert på nyårsafton här i Danmark. Det är ett helt fantastiskt erbjudande, som är enormt svårt att säga nej till. Men sen är det bara det att man gärna också vill vara med på Fridhems nyårsläger.. Puh, kan inte någon annan ta ens beslut för en gångs skull..??