Bakslag!

Så kom äntligen dagen då min kära högerarm skulle magnet-röntgas. Det är ju en lång historia i sig. Eftersom jag ränner lika ofta på sjukhuset som en heltidsanställd visste jag att det skulle bli väntetid. Att den så var 1,5 timme trodde jag inte, men Gunnar Elstad underhöll mig med 50 sidor av "Grundlæggende sjælesorg". För övrigt en mycket bra bok som jag rekommenderar. När jag så kom in fick jag lägga mig till rätta i en farligt behaglig säng-fotölj och placera armen i en märklig makapär. Själva röntgningen tog 20 minuter och det kändes som gipset fick en massage. Mycket märkligt. Det sterila vita maskinen kunde dock inte uppehålla min uppmärksamhet så länge, så efter fem minuter föll jag i sömn..

Det är alltid lite spänning när man sedan får höra dommen av en röntgen. Den värsta delen är vägen från väntsalen till det rum man får besked om vad som skett. För där går man med läkaren och man vet att den andre vet svaret, men istället för att säga det snackar hon en massa strunt. Men dagens besked var inte roligt. De hade nämligen inte märkt förrän nu att båtbenet i handen var brutet och inte hade börjat läka ännu. Så därför fick jag ett nytt gips som ska vara på i fem veckor. Ja tack! Som om det inte hade varit nog med att jag redan har haft gips i fem veckor, men ja, varför inte fem veckor till!! Att det nu tar ännu längre tid innan jag får arbeta igen, är inte särskilt skoj, men nu äventyrar det också min Afrika resa =(

Men tack att Frank bor i byn! Efter denna eftermiddag blir man irriterad över att man är irriterad på allt och alla, utan egentlig särskild grund. Ordet är grinig. Men så åker man till Frank som bjuder på läsk, chips, godis, en god samtal och några Friends avsnitt. Så nu är det bra igen. Nästan.