Århus igen..

Den egentliga innehavaren av denna blogg har varit på villovägar, och under tiden övermannats av klåfingriga utlänningar som reviderade innehållet radikalt till ett språk som tyvärr inte kan förstås av mer än 5,5 miljoner i hela världen. Så nu då innehavaren har fått kontakt med jorden igen, återgår vi till ett lite mer förståeligt skrift. Jag beklagar eventuella missförstånd på de skyldiga vägnar.

Barcelona var en helt fantastisk stad, och en vecka är alldeles för lite att upptäcka den fina staden. Men det kan varmt rekommenderas! Vandra i parker (observera plural), leka tafatt i en labyrint park, gudstjänst i La Sagrada Familia, volleykamp i hamnens strandkant, shopping, fontän som aldrig vill spruta vatten, spanjorer som bara kan kommunicera catalanska, bara metron var en upplevelse. För att inte tala om cykelturen i Barcelonas trafik mentalitet "störst eller stressigast kör först". Men det var inte utmaning nog. Vi skulle också köra scooter i den vansinniga trafiken. Lättare blev det inte, då den enda erfarenhet vi hade inom den typ av fordon är i form av cykel! Men man ska göra det svårt för sig. Det blir mycket mer action om man inte har karta, och ska köra till berget Montserrat, 30 km utanför staden. Första problemet mötte vi i en trafikerad rondell med fem filer, där en kör innerst, en plötsligt ut ur rondellen, och jag är helt vilsen - kör varv efter varv för att hitta de andra. Sen hamnade vi plötsligt på motorvägen, och den körde vi på timme efter timme. Kallt för benen!! Det tog lite längre tid än vi beräknat med, så när vi kört i fem timmar, kunde vi fortfarande bara se det på avstånd. Men då solen gick ner insåg vi att vi blev tvungna att köra hem utan bergsbestigning.

Och Lang Lang! Som Mette skrev tidigare: Ja, man är som nyförälskad. Vilken fenomenal musiker, hans inlevelse i den, och dess utstrålning. Ja, till och med de svarta skorna blänkte! Helt klart värt dess pris!

Annars var det en resa som innehåller det man brukar göra på semestrar; Mette skrämmer torgets fåglar, jag går på skattjakt i stadens alla mynttelefon automater. Alla är självklart med på att stå utan att hålla i sig i tunnelbanan. Vi hjälps åt med att hålla humöret uppe när skosulan är utslitt efter allt gående genom att istället slita ut stämbanden.

Tack vänner för alla samtal, andakter, och upplevelser, ja - en oförglömmlig resa!

.. och Gud ske tack för en fantastisk resa och att vi kom levande hem!